Väckarklockan ringde 05.00. Pigg(?) och glad klev jag upp och visste att "Idag börjar äventyret". Vi körde (pappa körde) bilen norrut i ca 7 h innan vi nådde Nikkaluokta. Efter ett litet stopp i Töre för att förenas med våra resekamrater samt ett stopp i Kiruna för mat på Coop Forum. Väl framme i Nikka så började det nästan bli lite pirrigt, vad sjutton hade jag gett mig in i? Vi var ett glatt, piggt gäng på 8 personer som vandrade iväg. Jag, min bror, pappa, farbror, två kusiner samt två av deras kompisar.

Vandringen den första dagen var uppdelad i tre etapper. Först så var det 5,6 km till platsen där man kan åka båt, käka på "Lap Dånalds" eller ta en kaffekopp i Kaffekåtan. Vi gjorde inget av det utan käkade lite nötter och spanade på utsikten, som var magnifik. Alldeles grönt vatten samt berg runtomkring, nu börjar det på riktigt tänkte jag. Vägen dit hade varit enkel, bra stig och det var enbart på slutet som det blev stenigt. Nästa etapp var 6 km, det är de 6 km man kan välja att åka båt, det gjorde inte vi. Det började luta mer uppför och var mycket stenigt, sjukt stenigt. Med ögonen stirrandes i marken och kroppen på helspänn så manövrerade vi alla dessa stenar och nådde fram till nästa lilla stopp. Kaffe och en smörgås stod på menyn. Lite vatten ur en bäck och sen var vi redo att ta oss an de sista 8 km upp till fjällstationen. I början så körde vi ordlekar. Det blev en tuff kamp och jag skulle ha tagit hem segern om inte hjärnan slutat funka totalt när jag blev helt slut i kroppen. Det visade sig vara en ganska tuff sträcka. I slutet var jag riktigt riktigt trött, hade noll energi kvar och ville helst bara att helikoptern skulle stanna och plocka upp mig. Det lutade uppför och var sten överallt, varför all denna sten?!? :)

Tillslut kom vi fram till fjällstationen och möttes upp av våra hurtiga "hockeygrabbar" som gått i förväg och hunnit fixa rum till oss. Vi var inkvarterade så att jag, bror, pappa och farbror bodde i ett litet rum med två våningssängar och "hockeygrabbarna" i ett annat likadant rum i samma korridor. Sjöblöta i svett och stela i lederna var vi allihop. Vi gick ner till restaurangen där det serverades en god trerättersmiddag. Supergott och välbehövligt efter de två milen som vi kämpat oss fram. (2 mil kan tyckas som en bagatell i ett vanligt promenadsammanhang men det bör tilläggas att detta inte är någon vanlig söndagspromenad utan det sliter riktigt mycket även på en tränad kropp). Efter middagen blev det läggdags och snarkVM började. Jag var inte deltagare så jag fick snällt ligga vaken och lyssna på spektaklet. Jag funderade på vad kommande dag skulle bjuda på och bad till mina ben att komma igen för det var bara några timmar tills den stora vandringen skulle äga rum. Tids nog somnade även jag in och drömde om berg och dalar...

Fortsättning följer.