Det var faktiskt härligt även om jag kan konstatera att jag aldrig blir någon löpare som springer långa distanser. Min runda blev nog ungefär 5,5 km och under dessa kilometer blev jag uttråkad och började med fartlek mellan lyktstolpar som kom i min väg. Det i sin tur resulterar i att jag tror jag ska dö på plats och typ inte orkar springa snabbare än myrsteg ett tag för att sedan börja kuta igen. Jag måste lära mig att hålla samma tempo hela rundan och inte variera myrsteg med springalltjagkansteg.

Hursomhelst så var det härligt att komma ut och jag känner redan nu vilken chock kroppen fick av att springa ute. Lär nog kännas imorgon men det är ju bara härligt.

Jag hade preparerat vaderna med liniment så förhoppningsvis håller de sig från att bli superstela.

Nu ska jag verkligen försöka jogga varje vecka så jag får in någon rutin i min löpning.

Det var ett blåbär som gav sig ut i det gråa vädret.